När vi tog in hästarna så märker jag att Orujo trampat av sig en framsko  jag tror ja blir GALEN snart! Är de konstigt man blir less,trött på allt vad de heter att ha häst just för tillfälligt! Kan man inte bara vara en lycklig häst ägare för en gång skull som man var på yngre dar då man knappt visste vad en skadad häst var?!

   (Rätt likt mig i stallet då jag upptäckte skon var borta)

Fick i af ett uppmuntrande sms från Åsa att Wilmer hade lugnat ner sig & de hade stått å ätit i lag med varandra så jag kunde släppa lite oro i af... Här hemma är både Wilma & Estepeña oroliga så fort man går ut tror de man ska komma gåendes med Wilmer å Estepeña är konstigt nog värst,tur hon snart få en egen bebbe å ta hand om :0)

Ringde Stina i dag å kolla om hon kunde komma förbi å slå på skon som Orujo tappa för hoven är sönder över allt typ så kan inte slå på den själv vill inte riskera att sömm sticka honom när man är så nära "gränsera"

men hon kunde inte förrän nästa måndag hon var på en mini semester

:0( så nu måste han halka omkring på en hov som inte direkt mår bra att vara barfota med tanke på hur den nöts ner.... Så ingen träning för mig på tisdag då sandra kommer! Blir såååååå sur :0(

Wilmer är nu lämnad å de gick bra att åka med honom i transporten :0) Han var lite orolig å ville gärna ta stöd mot bak luckan så han kunde hålla balansen bättre men han var snäll så de var huvudsaken :0)

Han kuta omkring som en galning då han kom å skrek efter mamma men ingen mamma svara så han fick lite panik ett tag så hoppas verkligen de kommer gå bra.... *orolig* Jag är alltid oroad då jag inte ha kontroll på situationerna själv utan måste förlita mig på andra,men bara att lära sig :0)